Vilka idéer man kan få ibland...
Min äldste son och jag var på ICAMAXI idag och skulle handla lite.
Vi sprang omkring som två yra hönor, letande efter nudlar.
Inte sådana som man köper för, typ 2 kr paketet, utan äggnudlar.
Kollade först där det fanns pasta. Nähä. Kollar väl där det finns ris då...
Nähä...
Hittade det till slut efter att vi hade bestämt oss för att metodiskt gå igenom hela butiken, hylla efter hylla.
Jag använder alltid sån där självscanning och kom på en (enligt mig) lysande idé...
Man skulle haft, typ en GPS på scannern, där man knappar in vad man ska ha och sedan blir guidad dit.
Hur bra vore inte det då?!
-"Tag nästa gång till vänster, sedan tredje raden uppifrån och din produkt ligger som nummer två, näst intill mjölken", eller nåt.
Min son tyckte det var en lysande idé. Jamen varför inte? Tänk på stackars tanterna, som inte hittar någonting alls... De måste ju tillbringa en hel eftermidag på ett sådant ställe som ICAMAXI, när de vill handla. Hur ska de annars hitta? Och tänk på hur jobbigt det kan vara för dem då...
Personalen måste säkert också svara på frågor hela tiden om var allt finns. Det skulle ju underlätta för dem också.
-"You might be on to something here, mamma", sa min son.
Jaa, sa jag. Tyckte mer och mer att det lät som en lysande idé.
Sedan hade jag bara det i tankarna, när vi handlade, så jag glömde hälften av det vi egentligen skulle handla. :-/
Ja, ja, jag vet att jag egentligen alltid är så tankspridd, att jag glömmer hälften. Men tyckte nu att jag hade en anledning till min tankspriddhet...
Jamen, egentligen, så skulle det faktiskt kunna bli en stor grej. Hur gör man då för att få min idé till verklighet?
-Ingen aning... Och sedan började fantasin skena iväg riktigt...
Tänk om man kunde komma in på en så stor butik och ha en inköpslista med de saker man ska köpa...
Då scannar man in inköpslistan och blir guidad hela vägen, så att man slipper springa fram och tillbaka för att leta det man ska ha. Ja!! Med den teknologin som finns idag, så tror jag att det faktiskt skulle vara möjligt. Men varför har ingen kommit på det förut då? Hmmm....
Naturligtvis måste det vara på grund av att butikerna då skulle förlora alla "impulsköp". Men om de lägger in lite reklam i GPSen då?
Då kunde det låta typ:
-Nudlarna du söker finns tre hyllor bort, men glöm inte att vi har extrapris på kaffe, som är hyllan innan.
Sedan kan man utveckla detta hur långt som helst...
T ex att man skriver inköpslistan på datorn och sedan är allt klart, när man kommer dit.
Då menar jag inte som att shoppa på nätet, utan bara planerande. Sedan behöver man ju inte köpa exakt det märket som man valt innan och sådär...
Vart ska man vända sig, när man får så lysande idéer då?
Äh, jag handlar vidare och hoppas att nån kommer att fixa detta, för att underlätta mina matinköp.
Men tänk om jag hade kunnat bli miljonär på min idé...
Bara en tanke...
Vi sprang omkring som två yra hönor, letande efter nudlar.
Inte sådana som man köper för, typ 2 kr paketet, utan äggnudlar.
Kollade först där det fanns pasta. Nähä. Kollar väl där det finns ris då...
Nähä...
Hittade det till slut efter att vi hade bestämt oss för att metodiskt gå igenom hela butiken, hylla efter hylla.
Jag använder alltid sån där självscanning och kom på en (enligt mig) lysande idé...
Man skulle haft, typ en GPS på scannern, där man knappar in vad man ska ha och sedan blir guidad dit.
Hur bra vore inte det då?!
-"Tag nästa gång till vänster, sedan tredje raden uppifrån och din produkt ligger som nummer två, näst intill mjölken", eller nåt.
Min son tyckte det var en lysande idé. Jamen varför inte? Tänk på stackars tanterna, som inte hittar någonting alls... De måste ju tillbringa en hel eftermidag på ett sådant ställe som ICAMAXI, när de vill handla. Hur ska de annars hitta? Och tänk på hur jobbigt det kan vara för dem då...
Personalen måste säkert också svara på frågor hela tiden om var allt finns. Det skulle ju underlätta för dem också.
-"You might be on to something here, mamma", sa min son.
Jaa, sa jag. Tyckte mer och mer att det lät som en lysande idé.
Sedan hade jag bara det i tankarna, när vi handlade, så jag glömde hälften av det vi egentligen skulle handla. :-/
Ja, ja, jag vet att jag egentligen alltid är så tankspridd, att jag glömmer hälften. Men tyckte nu att jag hade en anledning till min tankspriddhet...
Jamen, egentligen, så skulle det faktiskt kunna bli en stor grej. Hur gör man då för att få min idé till verklighet?
-Ingen aning... Och sedan började fantasin skena iväg riktigt...
Tänk om man kunde komma in på en så stor butik och ha en inköpslista med de saker man ska köpa...
Då scannar man in inköpslistan och blir guidad hela vägen, så att man slipper springa fram och tillbaka för att leta det man ska ha. Ja!! Med den teknologin som finns idag, så tror jag att det faktiskt skulle vara möjligt. Men varför har ingen kommit på det förut då? Hmmm....
Naturligtvis måste det vara på grund av att butikerna då skulle förlora alla "impulsköp". Men om de lägger in lite reklam i GPSen då?
Då kunde det låta typ:
-Nudlarna du söker finns tre hyllor bort, men glöm inte att vi har extrapris på kaffe, som är hyllan innan.
Sedan kan man utveckla detta hur långt som helst...
T ex att man skriver inköpslistan på datorn och sedan är allt klart, när man kommer dit.
Då menar jag inte som att shoppa på nätet, utan bara planerande. Sedan behöver man ju inte köpa exakt det märket som man valt innan och sådär...
Vart ska man vända sig, när man får så lysande idéer då?
Äh, jag handlar vidare och hoppas att nån kommer att fixa detta, för att underlätta mina matinköp.
Men tänk om jag hade kunnat bli miljonär på min idé...
Bara en tanke...
Min mamma...
Min mamma håller på att flytta, så jag var och hjälpte henne lite idag.
När hon rensade ur några skåp, upptäkte jag något till min förfäran...
Hon är likadan som min älskling!!!
Säkert 10 tomma kartonger. Varför?
Två kartonger till mobiltelefoner, några till trådlösa telefoner, mm.
Nu funderar jag:
Gör ALLA detta? Alltså sparar på emballage. Kanske bara är jag, som tycker att sådant ska slängas.
Ingen av dem har heller någon förklaring till varför.
Ja, ja. Här hemma kommer i alla fall INTE fler emballage att sparas.
När hon rensade ur några skåp, upptäkte jag något till min förfäran...
Hon är likadan som min älskling!!!
Säkert 10 tomma kartonger. Varför?
Två kartonger till mobiltelefoner, några till trådlösa telefoner, mm.
Nu funderar jag:
Gör ALLA detta? Alltså sparar på emballage. Kanske bara är jag, som tycker att sådant ska slängas.
Ingen av dem har heller någon förklaring till varför.
Ja, ja. Här hemma kommer i alla fall INTE fler emballage att sparas.
Min älskling är en hamster...
När vi rensar våra förråd, så uppstår en hel del meningsskiljaktigheter...
Älsklingen är en hamster av värsta sorten. allt vi hittar säger han att det ka vara bra att ha...
Han sparar på t ex: påsar, papper, kuvert, jaaa typ, aaaaallt!!!!!!!!!!!!
Vi har 12 st förråd!!! Alla är fulla med skit! Blir tokig om han ska få behålla allt som han vill...
Jag kan ta ett helknäppt exempel...
Han sparar på alla kartonger till allt han någonsin köpt... Jag frågade honom om ett exempel. Så här lät det...
- Varför har du sparat kartongen till GPSen?
- Får jag se? Är det nåt kvar i kartongen?
- Ja, typ instruktionsboken...
- Jamen då kan du inte kasta kartongen.
- Varför inte då?
- Nämen då vet man ju inte vad instruktionsboken hör till...
- Men det står ju på framsidan. :-O
??
I rest my case...
Har jag rätt, eller har jag rätt?
Älsklingen är en hamster av värsta sorten. allt vi hittar säger han att det ka vara bra att ha...
Han sparar på t ex: påsar, papper, kuvert, jaaa typ, aaaaallt!!!!!!!!!!!!
Vi har 12 st förråd!!! Alla är fulla med skit! Blir tokig om han ska få behålla allt som han vill...
Jag kan ta ett helknäppt exempel...
Han sparar på alla kartonger till allt han någonsin köpt... Jag frågade honom om ett exempel. Så här lät det...
- Varför har du sparat kartongen till GPSen?
- Får jag se? Är det nåt kvar i kartongen?
- Ja, typ instruktionsboken...
- Jamen då kan du inte kasta kartongen.
- Varför inte då?
- Nämen då vet man ju inte vad instruktionsboken hör till...
- Men det står ju på framsidan. :-O
??
I rest my case...
Har jag rätt, eller har jag rätt?
Nostalgi....
Okej, tror ju att vi redan konstaterat att jag är sjuk...
Men vad fan??? Vi städade ur ett förråd idag, och hittade...
Ja, vi hittade heeeela mitt liv. Det är en hel del saker, som jag sparat för att de betyder något speciellt för mig. Och nu har de legat där i snart ett år, så man kan ju tycka att det borde vara glömda saker...
Men när jag ser t.ex. lusekoftan, som min moster stickade precis innan hon blev reumatisk, och inte kunde sticka någonsin igen... Eller när jag hittade min mammas lapptäcke, som hon gjorde till mig för jättelänge sedan...
Ja, listan kan göras hur lång som helst... Vi hade bara slängt in alla saker jag haft i mitt förråd, i ett skjul, som inte var tillräckligt skyddat från väder och vind, och råttor...
Jag blev riktigt gråtfärdig, när jag insåg att alla mina minnen är förstörda!
Ville bara gråta! Varför? Mina fina minnen var helt förstörda. :-(
Visste inte riktigt hur jag skulle hantera mina känslor...
ALLA mina minen var ju heeeeelt förstörda!!!
Är mitt liv bara borta nu då? Näää. Naturligtvis är det ju inte så. Minnena sitter ju inte i prylarna, men det är de som får oss att komma ihåg. Jag har ju inte saknat de prylarna på ett år, så...
Men man vill ju ändå ha kvar de där små betydelsefulla sakerna.
Också tyckte jag att älsklingen var knäpp, som ville behålla alla sina medaljer....
Jag tyckte att: Det priset han vann 1987,, 1995, eller 1999...
Herregud! Det var ju åratal sedan! Vad sjutton ska han med dem till nu, typ 100 år senare...
jag fattar ju inte att hans minnessaker betyder lika mycket som mina minnessaker...
Meeen.... Handen på hjärtat.... Vaaaarför ska vi ha detta kvar?????
Men vad fan??? Vi städade ur ett förråd idag, och hittade...
Ja, vi hittade heeeela mitt liv. Det är en hel del saker, som jag sparat för att de betyder något speciellt för mig. Och nu har de legat där i snart ett år, så man kan ju tycka att det borde vara glömda saker...
Men när jag ser t.ex. lusekoftan, som min moster stickade precis innan hon blev reumatisk, och inte kunde sticka någonsin igen... Eller när jag hittade min mammas lapptäcke, som hon gjorde till mig för jättelänge sedan...
Ja, listan kan göras hur lång som helst... Vi hade bara slängt in alla saker jag haft i mitt förråd, i ett skjul, som inte var tillräckligt skyddat från väder och vind, och råttor...
Jag blev riktigt gråtfärdig, när jag insåg att alla mina minnen är förstörda!
Ville bara gråta! Varför? Mina fina minnen var helt förstörda. :-(
Visste inte riktigt hur jag skulle hantera mina känslor...
ALLA mina minen var ju heeeeelt förstörda!!!
Är mitt liv bara borta nu då? Näää. Naturligtvis är det ju inte så. Minnena sitter ju inte i prylarna, men det är de som får oss att komma ihåg. Jag har ju inte saknat de prylarna på ett år, så...
Men man vill ju ändå ha kvar de där små betydelsefulla sakerna.
Också tyckte jag att älsklingen var knäpp, som ville behålla alla sina medaljer....
Jag tyckte att: Det priset han vann 1987,, 1995, eller 1999...
Herregud! Det var ju åratal sedan! Vad sjutton ska han med dem till nu, typ 100 år senare...
jag fattar ju inte att hans minnessaker betyder lika mycket som mina minnessaker...
Meeen.... Handen på hjärtat.... Vaaaarför ska vi ha detta kvar?????
Spöken...
Jag tror ju på spöken...
Nu tror jag verkligen att det spökar här i vårt hus också. Varje morgon, när jag ligger och drar mig i sängen, så hör jag att någon går på vårt sovrumstak. Har hela tiden tänkt att det är nå fåglar, eller nåt. Men de senaste veckorna har jag verkligen smygit ut och kollat. Det är inget där!!
Då kom jag på att jag kanske skulle prata med spökena...
Ja, jag vet att jag är lite knäpp...
Men jag blev så trött på klampandet på taket, så jag skrek åt dem:
-Ge fan i att trava omkring på mitt tak! Det här är mitt hus nu!
Det blev knäpptyst hela den morgonen...
Nästa morgon var det likadant, och jag testade samma metod, men då blev det bara värre...
Nu vet jag inte hur jag ska göra, för att bli av med detta klampande...
Jag har verkligen uteslutit alla logiska förklaringar, så det måste vara nåt övernaturligt...
Jag är inte rädd, bara irriterad, för det är störande...
Ja, ja, jag är väl knäpp då. Hi hi.
Nu tror jag verkligen att det spökar här i vårt hus också. Varje morgon, när jag ligger och drar mig i sängen, så hör jag att någon går på vårt sovrumstak. Har hela tiden tänkt att det är nå fåglar, eller nåt. Men de senaste veckorna har jag verkligen smygit ut och kollat. Det är inget där!!
Då kom jag på att jag kanske skulle prata med spökena...
Ja, jag vet att jag är lite knäpp...
Men jag blev så trött på klampandet på taket, så jag skrek åt dem:
-Ge fan i att trava omkring på mitt tak! Det här är mitt hus nu!
Det blev knäpptyst hela den morgonen...
Nästa morgon var det likadant, och jag testade samma metod, men då blev det bara värre...
Nu vet jag inte hur jag ska göra, för att bli av med detta klampande...
Jag har verkligen uteslutit alla logiska förklaringar, så det måste vara nåt övernaturligt...
Jag är inte rädd, bara irriterad, för det är störande...
Ja, ja, jag är väl knäpp då. Hi hi.
Hur gör man??!
Vi har ett litet dilemma...
Vi köpte vårt hus i December -09. De vi köpte huset av, ville ha tid på sig att rensa ur garaget...
Vi tyckte det var OK, att de skulle få några veckor extra, att rensa ur det sista, eftersom vi ville in i huset så fort som möjligt...
Vi har nu snart bott här i 10 månader, och de har fortfarande inte hämtat sina sista saker...
Vi ringde och talade om för dem att om de inte hämtade sina saker, så hamnar de på tippen, eftersom vi ville rensa ur alla våra förråd innan snön kommer...
De kunde inte komma just då och vi rensade ur en hel del...
Vi sparade det som vi visste att de ville ha kvar, men de hade ju inte talat om precis allt de ville ha kvar, så en hel del av det de vill spara har nog hamnat på tippen redan...
I dag var han här och ville ta reda på sina saker. Vi har ju redan rensat ut en hel del och tydligen, så hade vi kastat bort en gardinstång, som han sa var värd 1500 kr...
Jamen, jag tycker faktiskt att om det var något som var värt något över huvud taget, så hade han väl för f...n kunnat ta hand om det. Han har ju bara haft 10 månader på sig..........!!!!!!!!!!!!!!
Plus att han kommer och säger att han ska ha saker från förråden, som han sagt att han var helt klar med...?!
Men vad f.n, han har snart haft ett år på sig, att ta reda på sina saker...
Det innebär egentligen att de haft gratis hyra av ett förråd i tio månader... Vilket vi INTE gått med på, när vi köpte huset...
Just nu, har jag bara lust att sätta lås på garaget och inte låta dem ta en enda pryl till...
Jag blir sådär grinig, när månniskor beter sig illa...
Vi har tre hundar och en av dem är en riktig bitch! Hon tycker verkligen inte om främlingar och det visar hon gärna.
Hon skällde ut honom (alltså förra husägaren) rejält och då skrek han åt henne att han skulle hugga huvudet av henne. Även om man inte gillar hundar, eller om man känner sådana saker, är inte det ett olaga hot!!??
Ska man verkligen behöva vara trevlig mot sådana människor?!!
Han kommer hit på VÅR tomt och tror han kan göra som han vill...
Jag känner inte att han är välkommen hit mer, men måste jag låta honom komma och hämta det sista????!!
Visst måste jag väl kunna sätta ett slutdatum, när allt bara MÅSTE vara borta?
Ursäkta,
Jag ville bara spy ur mig lite galla... Ibland blir jag bara så förbbb...
Vi köpte vårt hus i December -09. De vi köpte huset av, ville ha tid på sig att rensa ur garaget...
Vi tyckte det var OK, att de skulle få några veckor extra, att rensa ur det sista, eftersom vi ville in i huset så fort som möjligt...
Vi har nu snart bott här i 10 månader, och de har fortfarande inte hämtat sina sista saker...
Vi ringde och talade om för dem att om de inte hämtade sina saker, så hamnar de på tippen, eftersom vi ville rensa ur alla våra förråd innan snön kommer...
De kunde inte komma just då och vi rensade ur en hel del...
Vi sparade det som vi visste att de ville ha kvar, men de hade ju inte talat om precis allt de ville ha kvar, så en hel del av det de vill spara har nog hamnat på tippen redan...
I dag var han här och ville ta reda på sina saker. Vi har ju redan rensat ut en hel del och tydligen, så hade vi kastat bort en gardinstång, som han sa var värd 1500 kr...
Jamen, jag tycker faktiskt att om det var något som var värt något över huvud taget, så hade han väl för f...n kunnat ta hand om det. Han har ju bara haft 10 månader på sig..........!!!!!!!!!!!!!!
Plus att han kommer och säger att han ska ha saker från förråden, som han sagt att han var helt klar med...?!
Men vad f.n, han har snart haft ett år på sig, att ta reda på sina saker...
Det innebär egentligen att de haft gratis hyra av ett förråd i tio månader... Vilket vi INTE gått med på, när vi köpte huset...
Just nu, har jag bara lust att sätta lås på garaget och inte låta dem ta en enda pryl till...
Jag blir sådär grinig, när månniskor beter sig illa...
Vi har tre hundar och en av dem är en riktig bitch! Hon tycker verkligen inte om främlingar och det visar hon gärna.
Hon skällde ut honom (alltså förra husägaren) rejält och då skrek han åt henne att han skulle hugga huvudet av henne. Även om man inte gillar hundar, eller om man känner sådana saker, är inte det ett olaga hot!!??
Ska man verkligen behöva vara trevlig mot sådana människor?!!
Han kommer hit på VÅR tomt och tror han kan göra som han vill...
Jag känner inte att han är välkommen hit mer, men måste jag låta honom komma och hämta det sista????!!
Visst måste jag väl kunna sätta ett slutdatum, när allt bara MÅSTE vara borta?
Ursäkta,
Jag ville bara spy ur mig lite galla... Ibland blir jag bara så förbbb...
Onyktert!!
Jamen va fan?!
När man är onykter, så kommer ju de bästa ideérna...eller?
Man tycker ju det själv i alla fall...
Varför är det aldrig nån som vill lyssna på mig då?
Jag har ju svar på allt och kan lösa världens alla problem...
Tänk om politikerna hade supit till rejält och bara brainstormat en hel kväll på fyllan. Sedan skulle de kolla in sig själva vilka ideér och lösningar de hade på allt i fyllan och villan. Jag tror fanimej det skulle komma nåt vettigt ur det, jag. :-)
Jag vet ju hur många bra ideér jag själv brukar komma på, när jag tagit några glas för mycket.
Enda problemet just då, är att ingen fattar hur jävla bra saker jag kommer med. Inte så lätt att göra sig förstådd, heller, när man slöddrar. :-/
Om min familj lyssnar på mig, och gör precis som jag säger, när jag är onykter, så kommer vår lilla värld att bli bättre iaf...
Eller??!
Inte fan vet jag... Det är ju aldrig nån som säger åt mig, att jag hade konstiga ideér dagen innan...
Älsklingen min är så van vid mina tokiga påhitt, och han vet att de går över, när jag nyktrat till... oftast i alla fall...
He he he... Men en del försöker jag verkligen genomföra också. Tur att min älskling är, som han är, och låter mig tro på mina knasiga och mindre knasiga ideér. För det mesta, så skrattar han och tycker att jag är helknäpp.
Men ibland inser han också att det ligger nåt i mina påhitt...
Jag har ju en affärsidé...
Den är helt oslagbar enligt mig, men jag har ju inte gjort nån undersökning om det finns nån marknad för det, men.... Ja, vi får se... Återkommer om det så småningom. ;-)
När man är onykter, så kommer ju de bästa ideérna...eller?
Man tycker ju det själv i alla fall...
Varför är det aldrig nån som vill lyssna på mig då?
Jag har ju svar på allt och kan lösa världens alla problem...
Tänk om politikerna hade supit till rejält och bara brainstormat en hel kväll på fyllan. Sedan skulle de kolla in sig själva vilka ideér och lösningar de hade på allt i fyllan och villan. Jag tror fanimej det skulle komma nåt vettigt ur det, jag. :-)
Jag vet ju hur många bra ideér jag själv brukar komma på, när jag tagit några glas för mycket.
Enda problemet just då, är att ingen fattar hur jävla bra saker jag kommer med. Inte så lätt att göra sig förstådd, heller, när man slöddrar. :-/
Om min familj lyssnar på mig, och gör precis som jag säger, när jag är onykter, så kommer vår lilla värld att bli bättre iaf...
Eller??!
Inte fan vet jag... Det är ju aldrig nån som säger åt mig, att jag hade konstiga ideér dagen innan...
Älsklingen min är så van vid mina tokiga påhitt, och han vet att de går över, när jag nyktrat till... oftast i alla fall...
He he he... Men en del försöker jag verkligen genomföra också. Tur att min älskling är, som han är, och låter mig tro på mina knasiga och mindre knasiga ideér. För det mesta, så skrattar han och tycker att jag är helknäpp.
Men ibland inser han också att det ligger nåt i mina påhitt...
Jag har ju en affärsidé...
Den är helt oslagbar enligt mig, men jag har ju inte gjort nån undersökning om det finns nån marknad för det, men.... Ja, vi får se... Återkommer om det så småningom. ;-)
