Fias blogg

Okej, tror ju att vi redan konstaterat att jag är sjuk...

Men vad fan??? Vi städade ur ett förråd idag, och hittade...
Ja, vi hittade heeeela mitt liv. Det är en hel del saker, som jag sparat för att de betyder något speciellt för mig. Och nu har de legat där i snart ett år, så man kan ju tycka att det borde vara glömda saker...

Men när jag ser t.ex. lusekoftan, som min moster stickade precis innan hon blev reumatisk, och inte kunde sticka någonsin igen... Eller när jag hittade min mammas lapptäcke, som hon gjorde till mig för jättelänge sedan...

Ja, listan kan göras hur lång som helst... Vi hade bara slängt in alla saker jag haft i mitt förråd, i ett skjul, som inte var tillräckligt skyddat från väder och vind, och råttor...

Jag blev riktigt gråtfärdig, när jag insåg att alla mina minnen är förstörda!
Ville bara gråta! Varför? Mina fina minnen var helt förstörda. :-(

Visste inte riktigt hur jag skulle hantera mina känslor...
ALLA mina minen var ju heeeeelt förstörda!!!

Är mitt liv bara borta nu då? Näää. Naturligtvis är det ju inte så. Minnena sitter ju inte i prylarna, men det är de som får oss att komma ihåg. Jag har ju inte saknat de prylarna på ett år, så...

Men man vill ju ändå ha kvar de där små betydelsefulla sakerna.

Också tyckte jag att älsklingen var knäpp, som ville behålla alla sina medaljer....
Jag tyckte att: Det priset han vann 1987,, 1995, eller 1999...
Herregud! Det var ju åratal sedan! Vad sjutton ska han med dem till nu, typ 100 år senare...

jag fattar ju inte att hans minnessaker betyder lika mycket som mina minnessaker...

Meeen.... Handen på hjärtat.... Vaaaarför ska vi ha detta kvar?????