Hjälplös...
Fattar inte hur man ska orka vara stark åt alla, när man har kaos i sitt eget liv... Men på något underligt sätt, så är det mycket lättare att stötta andra i deras "elände", än att erkänna hur otroligt stora ens egna problem är... Det ger en distans till sina egna problem på nåt konstigt sätt...
När de allra närmaste har problem med t ex sprit, droger, ekonomi, kärlek, sorg, ja, listan kan göras hur lång som helst... Det blir som ett ekorrhjul som inte kan stoppas.
Hur kan man hjälpa nån som är djupt beroende av olika droger?
Hur kan man hjälpa nån som förlorat sitt barn?
Hur kan man hjälpa nån som inte kan få ordning på ekonomin?
Hur kan man hjälpa nån som är helt förkrossad av hjärtesorg?
Hur kan man hjälpa nån som förlorat sitt livs kärlek?
Hur kan man hjälpa nån som förlorat tron på mänskligheten?
Hur kan man hjälpa nån som förlorat allt hopp?
Hur kan man hjälpa nån överhuvudtaget?
Enda svaret jag kan komma på är att finnas där för varandra... Klyscha, jag vet, men är det inte så då?
En för alla och alla för en.
Ensam är stark är verkligen sant, men inte i längden. Vi behöver varandra.
En underbar vän till mig, sa för många år sedan, att "Du själv, är den enda orsaken till att du är där du är idag."
Jag höll inte med henne. Jag tyckte själv att det var pga alla omständigheter, som jag var i den dåliga positionen jag var just då... Nu på senare år har jag ju insett att hon faktiskt hade delvis rätt...
De enda saker som man själv inte väljer i sitt liv är när någon dör...
Men man väljer ju själv hur man går vidare och hanterar sorgen osv...
Numer är det jobbigare att jag inte längre kan bestämma över mina barn och att jag inte bara kan
"blåsa på såret", så är allt bra. 14, 15 och 23år är de nu mina barn. De gör nu egna val... Jag kan ju inte styra längre. Det är bara att hoppas på att de fått med sig all: moral, medkänsla, självtillit, självkänsla, medkänsla och allt annat sådant, som jag försökt att lära dem i alla år...
Älskar alla mina barn och även mitt "bonusbarn" på 19 år. Och önskar dem allt gott. Och jag kommer att finnas här för dem alla. Även när jag har egna problem... De är viktigast i världen och det hoppas jag att de vet.
Älskar er!!
Kommentarer
Trackback
