Fias blogg

Ännu en sorglig dag här i Lilldälje.
Suck!
Vi åkte och hämtade Edvin på skolan och Elias surfade på sitt rum på övervåningen.
Vi svängde in hemma, för att jag glömt min mobiltelefon. Sedan skulle vi in till stan och handla mat.

När vi kom upp på gården stod Dolly och väntade på oss mitt på gårdsplanen.
Konstigt, tyckte vi. Hon hoppade och pockade på uppmärksamhet... Men vi stängde ju dörren innan vi åkte...
Freja och Cenzo syntes inte till. Ropade på dem och då brukar alltid Censo komma, men ingen kom.  Tåget kom rusande förbi och tutade. Det är inte så ovanligt, eftersom de ibland tutar vid övergången bortanför vårt hus. Jaha, är de där vid kanten, sa jag då, men de kom ju inte fastän vi ropade...
Vi gick in i huset och letade. Dörren stod på vid gavel. Jaha, då har Cenzo öppnat dörren. Vi ropade och ropade. Ingen av dem syntes till.
Jag tar bilen och åker runt och letar, så de inte dragit iväg till hästarna eller ut på E14. Samtidigt plömsar Tobbe ut på järnvägsspåret och letar...
När jag åkt runt en stund, så ringer Tobbe och säger att jag kan komma hem. Hörde på hans röst att det hänt nåt.
Frågade honom om de kommit hem, men visste redan svaret.
De är överkörda av tåget!!
Båda två!!

Tog mig hem på nåt vis, minns inte hur. Vi talade om för pojkarna vad som hänt och vi gick alla fyra dit, för att se om det verkligen var så och om de verkligen var döda. Det var de.
Censo låg närmast och Freja en bit bort...
Vi började frakta hem dem, vilket inte var lätt genom flera meter med snö.
Min stackars älskade Tobbe slet så han blev dyblöt av svett... Jag var nog inte till så mycket hjälp...

Vi la dem i en bod här ute och gick in och tog av oss våra blöta kläder.
Ringde mamma och Evve för att berätta vad som hänt.
Evve kom då på att det kanske kan gå att rädda valparna i Frejas mage...
Jag orkade inte ringa veterinären, så Evve gjorde det åt mig.
Veterinären ringde mig och sa att hon kunde komma om tio minuter.

När hon kom och tittade på Freja, sa hon att det inte var troligt att de gick att rädda, eftersom hon inte varit dräktig så länge. Veterinären frågade om vi ville att hon skulle skära upp magen och kolla ändå, bara för att vi inte skulle behöva undra. Det ville vi. Nu vet vi också att de inte hade kunnat klara sig, för att de var alldeles för små och outvecklade.

Veterinären var underbart go och snäll...
Vi pratade en stund och sedan, när hon skulle åka iväg, så körde hon fast på vår gård.
Vi fick inte loss henne.
Till slut ringde hon en bonde, som bor här bortanför och han kom hit med traktorn. Han kunde heller inget göra, eftersom det inte fanns nåt att sätta fast en kedja i. Bara plast överallt. Till slut fixade bonden det iaf, typ tre timmar senare...

I morgon måste vi frakta dem till krematoriet. Gruvsamt! De lär väl vara stenhårda i morgon...

Det här är ingen bra början på det nya året.
Suck!
Jag saknar dem redan.
Vila i frid Censo och Freja. <3

Saknar även Leah och Picasso. <3