Fias blogg

Ja. Gårdagen var helt otrolig! Vi råkade ut för precis allt man kan tänka sig.
Marina och jag hade tänkt att vi skulle ta en snabb sväng till Tyskland och ladda upp "lite" alkohol inför sommaren...
Vi råkade lasta med lite för mycket öl, men resten var enligt rekomendationerna...
Det blev tungt på hyrbilen...
På hemvägen till Sverige följde vi GPSen och hamnade helt fel. Vi hamnade på Öresundsbron istället för på färjan mellan Helsingör/Helsingborg, som vi redan betalat på vägen ner. Oj, då fick vi betala 40 Euro extra för bron. Hm... Okej, Misstag, men då var vi i Sverige iaf.
Då kom det en gubbe från tullen, som tyckte vi hade lite tungt...
Vi fick visa körkorten och han gick iväg och skulle prata med sin chef. Där stod vi, lite nervösa och väntade i drygt en halvtimme, innan han kom tillbaka och sa att vi hade Ok med vin och sprit, men på tok för mycket öl. Och att vi hade övervikt på bilen. Han sa att han inte ville se det(eller oss) igen, och vi tackade för oss och drog vidare...
Puh, skönt at det gick bra sa vi och kom på att vi måste tanka innan vi drog vidare hemmåt.

Vi knappade in närmase JET på GPSen och följde den mot Lund.
Mitt i en rondell i Lund small det till i bilen och vi fick tvärstopp. Vi kom varken framåt, eller bakåt... Putta fanns det ju inte en tanke på med den vikten vi hade...
Shit! Vad gör vi nu, tänkte vi.
Precis i den vevan kom en polisbil och satte på blålyset och körde in framför oss. Vi tänkte genast på övervikten och var stensäkra på att det skulle bli dyra böter.

Jag talade om för polisen hur det låg till med bilen och han sa att vi måste ordna med bärgning. Ja, det förstår ju jag också, tyckte jag. Precis då, så körde en bärgningsbil in i rondellen och jag sa att eftersom han är polis, så kan ju han stoppa den. Ja, det kan jag ju, sa polisen och gjorde det. :-)
Vid det laget hade det kommit 2 polibilar till. Det stod en framför, en bakom och en bredvid. Och poliserna dirigerade om trafiken...
Folk stirrade och trodde nog att det var någon stor razzia på gång...
Vi fick åka på flaket på bärgningsbilen till en verkstad i närheten.
Och då tackade vi poliserna och åkte iväg. Puh, igen då...

På verkstaden konstaterade de att det var en drivaxel som gått av och den bilen kan INTE gå vidare till Sundsvall...

Okej... Lösa det också då...

Avis i Sundsvall, som vi hyrt bilen av, fixade så att vi fick en annan bil från Malmö, att åka vidare i, men ingen kunde komma med den till Lund. Så vi fick åka taxi från Lund till Malmö (ca 2mil).

Vi beställde en taxi och klockan var ca 16,10.
VolksWagen, där vi hade bilen skulle stänga grindarna klockan sex, så vi skulle hinna hämta bilen, lasta över och lämna in nyckeln innan dess.
De lovade en taxi inom 6-7 min...
Vi väntade över 20 min innan det ringde på telefonen och det var en kille från Afghanistan, som undrade var vi var... Han stod utanför Volvo och väntade på oss!!!!!????
Vid det laget var jag sååå less på allt. Det sista jag ville just då, var att käfta med en idiot, som inte visste var han var, inte kunde svenska  och sedan kulle guida oss i Malmö?! hm...

Jag gav luren till Marina, annars hade jag slängt på luren och ringt taxibolaget oc krävt att de skickat någon som kan svenska och som hittar...

Marina lyckades iaf få honom på rätt väg, så att han kom till gatan där vi stod. Vi hoppade in i taxin och gav honom adressen, dit vi skulle. Då frågade han OSS åt vilket håll han skulle åka!? Vi viste ju inte ens vilken stad vi var i!?
Men han fixade det till slut, när Marina tvingade honom att knappa in adressen på sin GPS.
Sedan blev vi ju tvungna att ha hjälp av honom att hitta tillbaka, så jag åkte med onom i taxibilen oc Marina åkte efter i den nya hyrbilen. Då började dumjävla cauffören stöta på mig. Usch, vilken sliskig jävel! Längtade bara tills vi kommit fram...

Nä vi kom tillbaka till VW hade vi mindre än en timme på oss att lasta över allt och lämna in nyckeln, men det fixade vi också. :-)

Jag säger bara: Den som säger att inte kvinnor kan, kan slänga sig i väggen!

Efter vi lastat om i den nya bilen, drog vi äntligen vidare norrut, mot Sundsvall.
Vi pustade ut och skrattade åt alla missöden vi råkat ut för. Vi tänkte, att nu har vi ju ändå varit med om allt...
Men, nej... Det slutar ju inte där...

Vi kom till Stockolm. Och där stannade vi på en Preemstation, för att köpa glass och dricka.
När vi backade ut från parkeringen, så såg jag i backspegeln att det kom in en polisbil på området.
Blev toknervös igen. Mest på grund av att det kommer att bli dyrt med överlasten...
När vi åkte iväg, så åkte de efter oss. Jag körde så försiktigt, som jag kunde, men efter en stund, så satte de på blåljusen och blinkade in oss. Jag fick blåsa och visa körkortet. De frågade var vi varit och var vi skulle. Vi berättade naturligtvis att vi varit i Tykland och laddat inför sommaren och att vi var på väg hem till Sundavall.

Vi berättade lite om våra missöden med bil, mm för poliserna och fick blåsa och visa körkortet. Sedan sa de att vi skulle köra försiktigt till Sundsvall, och vi sa bara: TACK!

Efter det somnade Marina, eftersom jag körde. Då började jag bli riktigt nojjig. Fick för mig att det var folk som sett oss, och skulle råna oss... Vet att det är riktigt knäppt, men med den lilla sömnen det senaste dygnet och allt annat, så tänkte jag att det var bara det som fattades...

Allt gick bra, trots allt! Nu är vi hemma igen, och jag tycker att vi haft så mycket tur i oturen...
Men det känns såå overkligt nu, när man sitter här hemma i tryggheten. Hur jävla otroligt är det inte då??? Jag tror inte att jag skulle ha trott på någon som berättat en sådan otrolig historia. Men den ÄR sann.

Jag har totalt ändrat min syn på: Tullen, skåningar och poliser efter den här resan...Och då menar jag positivt.  :-)