Sorg...
På måndagsmorgonen ändrades allt.
Jag vaknade och satte på tvn i sovrummet, så jag inte skulle väcka alla andra som sov. Medan jag låg och slötittade på tvn hörde jag min dotter skrika på mig från övervåningen, där hon sovit. Jag hörde paniken i skriket och blev alldeles kall.
Min dotter, Evelina, kom springandes in till mitt sovrum och skrek att Leah inte andades!
Jag tog Leah ur hennes famn och kastade min telefon till Evelina och bad henne ringa 112. Samtidigt tog jag den lilla livlösa kroppen och försökte göra HLR. Hade ingen aning hur man gjorde på en så liten... Men Evelina pratade i telefonen och instruerade mig samtidigt. Hur hon kunde behålla sitt lugn förstår jag inte. Förmodligen var hon i nåt shocktillstånd... Jag pratade med Leah och bad henne komma tillbaka till oss och blåste luft i henne och pumpade på det lilla hjärtat... Inget hände. Ambulanspersonalen kom och tog över. Vi gick ut och satte oss på altanen, så att ambulanspersonalen kunde få jobba ifred. Vi hade redan insett att allt redan varit för sent... Jag ringde min pojkvän och bad honom komma hem från jobbet och berättade vad som hänt.
Alicia, 7 år, som är lilla Leahs halv-storasyster hade sett allt och vi hade inte en tanke på henne innan. Hon kom och kröp upp i mitt knä och vi grät och bad till gud tillsammans. Efter ett tag kom jag på att mina söner, Edvin 14 och Elias 13, låg och sov i soffan. De hade inte märkt något av det som hänt. Jag väckte dem och berättade, så att de kunde ta hand om hundarna medan vi åkte in till sjukhuset.
Madde, som är Evelinas bästa kompis, och skulle bli gudmor, kom medan ambulansen var kvar. Hon tog hand om Evelina.
Ambulansmännen kunde inte dödförklara Leah, så de var tvungna att ta med henne till sjukhuset för att träffa en läkare. Evelina fick åka med i ambulansen, och min pojkvän kom precis hem, så jag, Madde och Alicia, åkte in med honom till sjukhuset. Mina pojkar fick vara hemma med hundarna. Jag förklarade för den äldste vad som hände och att det var för sent att rädda Leah, så han förstod.
Känner att jag just nu skriver bara för att själv bearbeta vad som hänt och orkar inte mer just nu.
Fortsätter senare...
Jag vaknade och satte på tvn i sovrummet, så jag inte skulle väcka alla andra som sov. Medan jag låg och slötittade på tvn hörde jag min dotter skrika på mig från övervåningen, där hon sovit. Jag hörde paniken i skriket och blev alldeles kall.
Min dotter, Evelina, kom springandes in till mitt sovrum och skrek att Leah inte andades!
Jag tog Leah ur hennes famn och kastade min telefon till Evelina och bad henne ringa 112. Samtidigt tog jag den lilla livlösa kroppen och försökte göra HLR. Hade ingen aning hur man gjorde på en så liten... Men Evelina pratade i telefonen och instruerade mig samtidigt. Hur hon kunde behålla sitt lugn förstår jag inte. Förmodligen var hon i nåt shocktillstånd... Jag pratade med Leah och bad henne komma tillbaka till oss och blåste luft i henne och pumpade på det lilla hjärtat... Inget hände. Ambulanspersonalen kom och tog över. Vi gick ut och satte oss på altanen, så att ambulanspersonalen kunde få jobba ifred. Vi hade redan insett att allt redan varit för sent... Jag ringde min pojkvän och bad honom komma hem från jobbet och berättade vad som hänt.
Alicia, 7 år, som är lilla Leahs halv-storasyster hade sett allt och vi hade inte en tanke på henne innan. Hon kom och kröp upp i mitt knä och vi grät och bad till gud tillsammans. Efter ett tag kom jag på att mina söner, Edvin 14 och Elias 13, låg och sov i soffan. De hade inte märkt något av det som hänt. Jag väckte dem och berättade, så att de kunde ta hand om hundarna medan vi åkte in till sjukhuset.
Madde, som är Evelinas bästa kompis, och skulle bli gudmor, kom medan ambulansen var kvar. Hon tog hand om Evelina.
Ambulansmännen kunde inte dödförklara Leah, så de var tvungna att ta med henne till sjukhuset för att träffa en läkare. Evelina fick åka med i ambulansen, och min pojkvän kom precis hem, så jag, Madde och Alicia, åkte in med honom till sjukhuset. Mina pojkar fick vara hemma med hundarna. Jag förklarade för den äldste vad som hände och att det var för sent att rädda Leah, så han förstod.
Känner att jag just nu skriver bara för att själv bearbeta vad som hänt och orkar inte mer just nu.
Fortsätter senare...
Kommentarer
Trackback
