Dags att fortsätta lite till...
Det tog kanske en kvart längre för Madde, mig och Alicia att komma in till sjukhuset. När vi kom dit, ledde de in oss i ett litet rum, där Evve satt. Alldeles ensam!? Förstår inte hur de kunde lämna henne helt ensam i rummet... Hade hon inte nog jobbigt ändå? Jag led med henne såååå. Hon har ju redan gått igenom så många sorger och bedrövelser i sitt liv, fastän hon är så ung.
Jag tror att hon fortfarande hoppades på ett mirakel, när vi kom dit, även om hon innerst inne visste att det var för sent...
En kurator kom och satte sig med oss efter ett tag. Senare kom läkaren in och förklarade att Leah inte gick att rädda. Det var som om vi inte riktigt förstod. Vi skulle få se henne, efter att de tagit en massa prover och klätt henne.
Alicia kände att hon inte orkade se sin lillasyster död, så hon fick stanna med kuratorn.
De hade tänt ett ljus och mitt lilla barnbarn låg i en sådan där vagn, som de brukar ligga i på BB. Det var en liten blå sänghimmel på vagnen också. De hade bäddat åt henne med ett rosa täcke. Hon var så vacker!! Hon såg fridfull ut.
Evve fick hålla henne och vi grät!
Jag har aldrig varit med om något som gjort såååå ont, någonsin.
Jag hade just förlorat mitt barnbarn, min dotters lilla hjärta. Min dotter hade just upplevt det värsta som kan hända en människa -Förlorat sitt barn!
Hur kan man trösta någon med sådan sorg?
Mitt hjärta blöder för min dotter! Önskar att jag kunde göra något för att lindra hennes sorg och saknad.
Önskar att jag hade kunnat rädda Leah. Önskar att jag hade kunnat byta plats med Leah.
Det är så obeskrivligt hemskt allting.
På torsdag blir begravningen.
Vi försöker alla att ta oss igenom varje dag. Jag skulle vilja hålla om min dotter och säga att allt kommer att bli bra. Men allt kommer inte att bli bra. Hon kommer att känna saknaden i resten av sitt liv. Det kommer att bli lite lättare med tiden, men aldrig bli helt bra...
Tiden läker alla sår, sägs det... NÄE! Det gör ju inte det! Alla sår kan faktiskt inte läka.
Våra blödande hjärtan kommer inte att läka.
Skönt iaf att veta att Leah inte behövde lida.
Hon var för vacker och underbar för den här ruttna världen.
Vet att hon blir väl omhändertagen där uppe också.
Vila i frid, mormors hjärta. <3 <3 <3
Jag tror att hon fortfarande hoppades på ett mirakel, när vi kom dit, även om hon innerst inne visste att det var för sent...
En kurator kom och satte sig med oss efter ett tag. Senare kom läkaren in och förklarade att Leah inte gick att rädda. Det var som om vi inte riktigt förstod. Vi skulle få se henne, efter att de tagit en massa prover och klätt henne.
Alicia kände att hon inte orkade se sin lillasyster död, så hon fick stanna med kuratorn.
De hade tänt ett ljus och mitt lilla barnbarn låg i en sådan där vagn, som de brukar ligga i på BB. Det var en liten blå sänghimmel på vagnen också. De hade bäddat åt henne med ett rosa täcke. Hon var så vacker!! Hon såg fridfull ut.
Evve fick hålla henne och vi grät!
Jag har aldrig varit med om något som gjort såååå ont, någonsin.
Jag hade just förlorat mitt barnbarn, min dotters lilla hjärta. Min dotter hade just upplevt det värsta som kan hända en människa -Förlorat sitt barn!
Hur kan man trösta någon med sådan sorg?
Mitt hjärta blöder för min dotter! Önskar att jag kunde göra något för att lindra hennes sorg och saknad.
Önskar att jag hade kunnat rädda Leah. Önskar att jag hade kunnat byta plats med Leah.
Det är så obeskrivligt hemskt allting.
På torsdag blir begravningen.
Vi försöker alla att ta oss igenom varje dag. Jag skulle vilja hålla om min dotter och säga att allt kommer att bli bra. Men allt kommer inte att bli bra. Hon kommer att känna saknaden i resten av sitt liv. Det kommer att bli lite lättare med tiden, men aldrig bli helt bra...
Tiden läker alla sår, sägs det... NÄE! Det gör ju inte det! Alla sår kan faktiskt inte läka.
Våra blödande hjärtan kommer inte att läka.
Skönt iaf att veta att Leah inte behövde lida.
Hon var för vacker och underbar för den här ruttna världen.
Vet att hon blir väl omhändertagen där uppe också.
Vila i frid, mormors hjärta. <3 <3 <3
Kommentarer
Postat av: Julia
Jag gråter då jag läser det här. Fy! Det är inte rättvist! Jag önskar, som alla andra, att det fanns något jag kunde göra.
Ta hand om er och ge Evve en kram från mig!
Trackback
